Brukar ni kolla på det?

Jag missar inte ett avsnitt.

Varför?

Jo, för att jag verkligen älskar Simon men sen bor det visst en liten sadist i mig o nästan varje vecka råkar Simon ut för små olyckor.

När jag känner för att flabba lite så roar jag mig med att gå in på tv3.play o kolla gamla avsnitt. 

Om jag vill skratta så att tårarna rinner så går jag direkt till youtube o kollar på höjdpunkten på förra säsongen.

Simon gets electrocuted när han svabbar med trasa över öppet vägguttag.

Fast å andra sidan verkar det inte bara vara jag som bejakar sin inre sadist då och då.

Videon hittar du här.

Våra vägar kommer definitivt att korsas...

Sunkissed Glow från JLO. Som himlen i en liten flaska.

Jag har precis varit o lämnat sonen på dagis. Får hoppas att han inte rabblar samma mantra som har gått på högvarv här hemma i helgen;

"Jag har 2 mammor." alt.

"Jag har 2 pappor."

Jag har absolut ingen aning om vart han har snappat upp det konceptet. Inte för att jag har något emot regnbågsfamiljer, långt därifrån, men i vår lilla by sprids rykten med blixtens hastighet. Sanna som osanna.

För något år sedan gick det ett rykte om att jag o maken skulle skiljas. Varför?

En tant i grannskapet hade cyklat förbi o sett mig lasta in 3 stycken krukväxter i bilen. Ni förstår ju själva...

Idag har livsandarna vaknat igen. Det finns inte mycket som går upp mot en solig morron med fågelkvitter.

Jag älskar verkligen våren. När man står i en vitsipps beströdd skogsglänta med värmande sol...Ja, då är det ett nationalsångs moment av högsta graden.

O hur pissig vinter man än har genomlidit så måste jag ändå erkänna att utan den så skulle man ju definitivt inte uppskatta våren/sommaren tillnärmelsevis lika mycket.

Har hunnit ögna igenom Aftonbladet nu på morronen. Där finns det många ögonbrynshöjare. Är det inte artiklar om Försäkringskassan (don´t even get me started) så är det artiklar i den här stilen;

Tiger Woods ja...

Kunde hans multimiljon dollars betalda PR-människor verkligen inte komma på nåt bättre??

För tydligen kan vad som helst hända när man glider ifrån buddhismen...

Tydligen så kan det vara exakt samma sak som att åka expresståg rakt ner i sänghalmen med kända o okända kvinnor. Vojne, vojne...

Gotta go. Fika med grannen passar ypperligt in i mitt schema just nu.

Är inne på felsms igen...

Kan.inte.sluta.skratta. 

Jag har ytterst svårt att acceptera när min kropp säger ifrån. Jag vill bara säga "men kom igen nura...ingen sömn...o vi glömde visst att äta...Men vaddå?".

Huvudvärk o illamående i flera dagars tid har hållt på att driva mig till vansinne!

Häromdagen så gick jag upp o la mig en stund i väntan på att maten skulle bli klar. Vaknade 18.15, lätt förvirrad, o trodde att jag sovit ett helt dygn. Creepy.

Nu mår jag i alla fall bättre så dagen idag har rasat på i samma galna tempo som jag gillar. Schwing!

På blomfronten rullar det på...

(Sorry för crappy bildkvalitet. Ny kamera har ännu inte äntrat mitt liv.)

Hoya Calycina har ju slagit ut till makens stora förtjusning. Han kan inte bestämma sig för om den doftar kattpiss eller hästskit.(?)

Är ingen sucker för Eau de kattpiss...o tycker att den luktar ganska gott, om än starkt, så vi bestämmer väl att det påminner om hästskit då.

(Sorry...återigen.)

Hoya Bella blommar året runt.

Sen är det flera olika som har satt blomsporrar o som aldrig har blommat förut. Ska bli kul att se om det blir nåt utav det. Jag lovar ju såklart att lägga ut bilder till alla er som väntar otåligt.   

Sonen är ju, som jag tidigare nämnt, en matvägrare av stora mått. När jag läste en artikel på Expressen om just barn som matvägrar så kunda jag checka av åtminstone 2 what-not-to-do punkter som mamma.

* Ja, jag har mutat med löften om smarriga efterrätter/godis/glass om han bara äter liiiiitegranna.

* Ja, jag har lockat o pockat o "hotat" o övertalat.

Men vad gör man???

De goda råden från experten i sammanhanget ramlade direkt in på been there, done that, read the book, got the T-shirt.

För nej, det hjälper föga att man gör maten rolig, uppmuntrar, applåderar varje tugga eller att han får lägga upp maten själv.

Innan jag fick barn så tillhörde jag kretsen "Nähä...jag skulle aaaaldrig ställa mig o laga särskild mat eller truga. De äter när de blir hungriga. Basta!"

Men när man får barn som lätt skulle kunna gå utan mat i flera dagar så är det helt plötsligt inte plätt-lätt, smish-smash, skitenkelt direkt.

Gahhhh!

Min vän åker till Rom i morron bitti. Är inte det minsta avundsjuk.  

Jag är hellre hemma jag, med snöflingor stora som Lovikavantar men som för all del täcker all hundskit som börjat leta sig fram i slasket.

Äsch...jag ljuger ju såklart. Är avundsjuk som bara den men unnar henne den resan. Jag vet ju hur hon har slitit så det är hon väl värd.

Trevlig resa, Suss! O var rädd om dig!

Med hälsning från dotera;

Rock on!!

Over and out.

(Precis när jag skrivit rubriken så kom jag på att det kan betyda 2 saker. Jag vill bara poängtera här och nu att jag inte sitter o skriver bar under.)

Underbart! är istället 100% ironi, för att vakna med världens huvudvärk är litte kick in the crotch, spit on your neck fantastic. Föralldel är det ju bättre än att inte vakna alls...om man tänker positivt då. O sån är ju inte jag.

När jag har dragits med huvudvärk o illamående precis hela dagen får det mig att se det mesta i rosenrött...Dessutom tar det fram det absolut bästa i min personlighet. Not.

Btw...maken hälsar o tackar för gnällventileringen på bloggen.

Satt o läste på Aftonbladet igen men var tvungen att sluta innan jag spräckte en åder.

Nytt lagförslag i Utah gör gällande att det kan bli kriminellt att få missfall. Dvs, att om du äventyrar ditt ofödda barns hälsa så till den milda grad att du får för dig att, helt wild and crazy, åka skidor o trillar o slår dig så att du får ett missfall...så ska du kunna straffas för det.

USA ska alltså föreställa en världsledande nation???

Steget från offentlig stening för kvinnlig otrohet är ju inte direkt skitlångt...

Ikväll är det Grey´s OCH True Blood. Det kompenserar upp min shitty day något.

Jag sitter o läser Aftonbladet på nätet o ser detta.

"Hur gick det till?"

Vad exakt är det de vill veta undrar jag...

Som om jag skulle sitta framför datorn när det är strålande sol ute.

Eller ja, det gör jag ju tydligen.

Fast inte snart. Då är jag ute. I solen.

Snart alltså.

Jag ska bara.