Idag ska jag ner o köa för att få kidzen vaccinerade mot svininfluensa, 2:a sprutan.

O inte nog med det...

Jag kliver även på nervpärsen "kommer mina småttingar att bli sjuka av vaccinet" nån gång efter 14 i eftermiddag.

Lovelish.

Då lägger jag ytterligare ett argument till arsenalen angående "varför jag tillbringar så mycket tid på fejjan".

Det är så himla kul att ställa oväntade frågor till sonen, bara för att höra vad han säger.

I morse (runt 8.30 tiden) så var jag lite stressad för att hinna i tid till dagis. Sonen var med inne i badrummet medan jag, i ilfart, bytte på lillasyster så jag frågade honom;

- Du...vet du hur mycket klockan är?

Han svarade;

- Typ 7 tror jag.

Hmm...vad är det för ord jag söker...Klockrent!?

Jaha ja...nu har jag inte tid att sitta framför datorn längre.

Grannen ville absolut bjuda på lattefika.

So much to do...so little time.

Jag undrar vad som hänt med min hjärna o all mödosamt inarbetad kunskap.

Efter att ha tagit studenten så har förfallet liksom blivit mer o mer märkbart, tills det nu har blivit en smula genant.

Värst är det med svenskan (som jag, trot eller ej, hade 5:a i). Stavning, meningsuppbyggnad o särskrivningar...det är en enda röra.

Hello...när man får googla hur man stavar till tillägg!?!

En sak sitter dock fortfarande; jag kan skilja på när man ska använda "de" och "dem".

Vilken tur att jag kan sitta som värsta sortens besserwisser o irritera mig på folk som skriver fel.

Hrrmmff...anal fabeter.

Här hemma görs det matsedel för en vecka i stöten o sen storhandlar vi.

Varje storhandling brukar kosta ungefär lika mycket, det kan slå på nån hundring.

Igår åkte jag, för ovanlighetens skull, själv o handlade.

Kalaset var då...ehh...något mera kostsamt än vanligt.

Nu påstår maken att de här händelserna har något med varandra att göra.

Vilket påhopp, jag känner mig nästan kränkt.    

Med en 2-åring i huset så vet man att man lever.

Jag förstår anledningen till det här med trotsålder; forma det egna jaget, uttrycka sin alldeles egna åsikt etc etc.

Det gör det icke desto mindre tålamodsprövande...

Efter en dag med;

* mjölk upphälld i mugg -> vill ha den i flaskan istället -> ångrade mig o vill ha den i muggen i alla fall

* ska inte äta med framlagd gaffel -> vill ha sked istället -> nej, det ville jag inte alls -> tillbaks till gaffel -> eller förresten, jag ville nog ha en sked i alla fall

* vill ha sylt till pannkakorna -> sylt läggs på -> jag ville inte alls ha sylt -> ta bort sylten annars kan jag inte äta -> eller, jag ville ha sylt men inte på just det stället...

...und so weiter...und so weiter...

Så tackar man sin lyckliga stjärna för sin impulskontroll o inser att om det hade varit nån annan än ens barn med dessa nycker o divalater, så hade denne någon fått pannkakor med eller utan sylt nertryckt i halsen.

Jaha ja...Idol igår. Vad säger man om det?

Jag slipper förvisso att ansöka om norskt medborgarskap men det hade faktiskt inte varit fel om Calle hade vunnit heller. Dom är ju bra båda två.

Det är ju som att jämföra en draja med en rivig grogg.

Det finns inget rätt eller fel, det beror ju bara på vad man är sugen på just då.

Avslutar med ett citat;

"Att sätta kvinnor på piedestaler började dö ut när det upptäcktes att de bättre kan ge order därifrån"

Betty Grable

Ha en bra kväll hörrni!

Huh...det verkar som att sonen har en Broadway ådra.  

Trots den nedsläckta lokalen o den förhållandevis stora folksamlingen vid luciafirandet så trivdes han storartat i strålkastarljuset.

Det var jazzhands o avancerade moves hela vägen...

( Jag satt faktiskt under föreställningen o undrade för mig själv om jag närt en mini-Tyce vid min barm.)

Förutom luciafirandet (som vi dök upp till i absolut sista sekund o med bredsladd in på parkeringen...Vad är det med mig o tider!?!) så har det varit ny skogspromenad för att plocka granris = bara nedfallet sådant såklart *hostharkelhost* o i runda slängar 2 liters konsumtion av kaffe.

Java is my middlename.

Ikväll blir det.......*trumvirvel*.......Idol, såklart.

Blir det übersköna Calle...Milf´arnas man i rutan...eller falsett-Erik som vinner??

Spänningen är olidlig.

Eller, kanske inte direkt olidlig. Det skrev jag mest för effektens skull.