Jag tenderar att bli något manisk när jag får för mig att göra nånting som jag tycker är skoj. Hur förklarar man annars att jag nu i helgen har virkat 2 mössor o är inne på den tredje?

Sen har jag nog en släng av OCD oxå...

Eller om det bara är vanligt, hederligt kontrollbehov. Ska det bli gjort ordentligt så är det bäst att görat själv alt. det finns bara ett rätt sätt - mitt sätt.

Nu när jag tänker efter så förtjänar nog maken nån sorts medalj...

Hinner inte skriva så väldans mycket...måste ta tag i städning. Dock har jag redan tvingats att börja littegrann.

Uppfriskande, o framförallt humörhöjande, sätt att börja en måndag på;

- Plantera om blommor.

- Dammsuga.

Detta med en stor fet tag på:

"Sonen was here."

Poppar under tiden med de här:

Min musiksmak är ganska...umm...spretig.

Helgen som passerade innehöll show av stora mått.

2 lösa hästar från gården tvärs över kohagen o en väg = näradödenupplevelse för hästrädd make.

Jag tänkte ropa att han skulle släppa dem om det var så att de började steppa runt, (elefanttrumpeterna ljöd över nejden) även om ingen hunnit fram med grimskaften. Men sen kom jag på att det nog inte var nån bra idé att stissa  upp redan uppstissad man.

Han kom in med en puls på ca 200 slag i minuten o darrande händer...Jag skrattade så jag nästan grät.

Kudos till honom!!

Sista månaden innan jag börjar jobba har börjat. Det ska bli så oerhört skönt o befriande att slippa Försäkringskassan...Eller som vi alla vet att det egentligen bara är en omskrivning för;

Helvetets filial här på jorden.

...kan förklaras på följande sätt;

Det är när du kan identifiera intressanta bilmärken på 700 meters håll men inte noterar soppåsen som du måste kliva över när du går ut genom dörren.

Nu återstår det att se huruvida maken läser min blogg.

/   

Jag vet inte om jag har berättat att sonen är, o har alltid varit, oerhört svår med maten till och från. Han har liksom inte ro till att sitta still tillräckligt länge verkar det som.

Om det inte är makaroner till middag vill säga, för då äter han non stop. 

Svår balansgång det där; svält vs skörbjugg.

Det har alltid varit en kamp att komma på saker att avleda uppmärksamheten med så att man kan lura i honom maten utan att han märker det...typ.

Youtubevideos, leksaker, böcker...you name it.

Nu senast är det barnsånger som jag hittat på Spotify.

Jag har ett fruktansvärt taskigt morronhumör. Morronhumör av slaget "prata inte med mig - titta inte på mig" förrän jag har druckit minst 2 koppar kaffe.

Så varje morron när vi lyssnar på barnlåtar för att sonen ska äta frukost...så är det en kamp att behöva lyssna på sämsta inspelningen av Bä Bä Vita Lamm...nånsin.

Givetvis är det en av hans favoritlåtar. (Märkligt det där, vilken radar han har för vad som irriterar en mest. Terroristen. :D )

Det är en fruktansvärd, fruktansvärd upplevelse att behöva lyssna på nåt dylikt. Inte så mycket för att låten i sig är...öhhh...mindre spännande utan för att människan som sjunger verkligen push my buttons så att säga.

Något så tillgjort kan endast förklaras med:

- Hon har i bästa fall blivit ratad av Bert Karlsson o i sämsta fall nekats sjunga solo på uppträdande i skolan o inför denna inspelning tänkt att:

Detta är min revansch. Detta är min chans att gå all in o visa er...suckers...vilken stjärna jag egentligen är. 

Varför i hela friden skulle man annars waila (W-A-I-L-A!!!!) på ordet ull?

O jag menar inte ett kort litet utdraget ull...utan waila i 30 sekunder.

- Hon tror, på allvar, att Tommy Mottola kommer att ramla över Bä Bä Vita Lamm på Svenska Barnvisor...o inse att Mariah Carey inte alls är en av världens största sångerskor...i jämförelse alltså.

Han kommer sedan att jaga världen runt efter denna oupptäckta skatt o erbjuda ett skivkontrakt vars like aldrig skådats.

- Melodifestival o veckliga uppträdande i TV är bara ett litet, litet steg på vägen i den gigantiska karriär som kommer att följa Bä Bä Vita Lamm.

- För säkerhets skull så har denna sångerska övat Bä Bä Vita Lamm i 40 olika versioner + övat miner framför spegeln utifallatt en videoinspelning skulle vara aktuell.

Jag biter ihop där, varje morron vid frukostbordet o när sonen frågar om jag tycker att hon sjunger bra så nickar jag jakande o med ett övertygande leende som borde vara nåt för Oscar-akademin medan jag stilla tänker:

Om jag bara finge strypa henne. Långsamt.

Jo, jag tyckte att det var helt rimligt att sätta mig i bilen, i snöstorm, o åka totalt 4 mil enbart för att köpa godis. 

Det är ju lördag o sonen ville ju ha sitt lördagsgodis...

*Harkelhost*  

Nu i veckan var jag o hälsade på på jobbet. Den 6:e april börjar jag att jobba efter att ha varit något av en avelsmärr de senaste 3 åren, så jag tyckte att det kunde vara på tiden att påminna alla om vem jag är.

Det smekte mitt stora ego nåt enormt då jag klev in på avdelningen o arbetskamraterna utropade:

- Men herregud va smal du är!!

(Att reaktionen beror på att deras sista minnesbild av mig är att jag var gigantiskt gravid är något som jag medvetet väljer bort att tänka på.)

Det hör ju inte till vanligheterna att jag gör mig till o står o fönar håret, plattar håret o sminkar mig på morgnarna.

Sonen är alltså van vid sunkig mysbrallemamma med håret i tofs.

När han kom in i badrummet efter att jag gjort mig i ordning, så stod han o synade mig uppifrån o ner...o utbrast sedan:

- WOW, mamma! Du är ju en Transformers!

Ikväll blir det film, förutsatt att det inte blir strömavbrott, godis o inte så mycket mer.

Jag sitter o läser på felsms o skrattar så att jag gråter.

Att skicka sms kan var förenat med, om inte livsfara så i alla fall en stor portion ångest.

Läser man sen bland "vuxen-sms'en" så är det väl inte för inte som det borde finnas inbyggd alkometer i mobiltelefonerna...

Av magsjukan blev det just ingenting. Dotter o jag tog en powernap på soffan o sen vaknade jag som en ny människa. Tack för det!

Jag har inte lyckats förtränga mitt sista möte med denna djävulska åkomma. Höggravid som jag var vid det tillfället så tog det 3 dagar innan det var överstökat o jag var, på fullaste allvar, övertygad om att jag/vi skulle dö. 

Sonen är i en "kan själv/vill hjälpa till" period. Det är ju såklart jättebra på alla sätt o vis, men när han meckar på egen hand så blir det med blandat resultat.

Jag höll på att göra mos till fiskgratäng förut, går för att hämta 1 ägg ur kylen o hör bakom mig:

- Jag kan hälla...

Av moset blev det inget...förutom potatis smet.

Jag, mitt dumma nöt, lämnade mjölkpaketet inom räckhåll för herr Klåfinger.

Maken fick göra snabbutryckning till affären o köpa pulvermos.

Ska runda av här med;

1.) Roligaste stand up-killen ever. Glenn Wool o jag...vi fattar varandra.

2.) Tips på hur man impar på en 2-åring. 3 stycken Bamse plåster på lika många fingrar.

Självsprickor är Satans påfund. (Tillsammans med fästingar o Boxer Robert. I´m on to you Lucifer.)

...av 50+ kilo kärlek blev jag igår. Snudd på övergrepp kan tyckas, då jag föll till golvet med brunhårig man över mig o med tungkyssar över hela ansiktet men då det handlar om 50+ kilo kärlek komprimerat i Rottis-form så är jag mer än okej med det.  

Love u right back, HåkanBråkan!!

Jag är tlött i båda ögonen idag då dotera tyckte att vi skulle skippa nattsömnen o köra uppesittar natt igår.

Jag är påsig o slapp i ansiktet för övrigt (gravitation is a bitch) men idag har jag nog slagit nåt slags rekord. Det är ingen vacker syn.

Mina tankar om några mindre skönhetsingrepp vid eventuell 40-års kris, några drag här o några lyft där, börjar mer o mer att luta åt:

- Vad ska ni ha för att riva hela skiten o börja om från början?

Idag står det städning på schemat (jag sitter ju inte här utan anledning liksom), vilket är mer än välbehövligt. Vi är snart direktkvalade till Kommando Snusk o det svider nåt oerhört i min pedantiska ådra.

Om jag inte blir magsjuk vill säga. Jag mår obehagligt illa...o jag vet inte åt vilket håll det barkar än.

O apropå illamående så såg jag nån reklam på TV igår om Clearblue´s ägglossningstest. Man fördubblade tydligen chansen att bli gravid med det.

Gravid är jag inte o vill absolut inte bli det heller, så Clearblue´s ägglossningstest ska jag hålla mig långt ifrån. Eller så håller jag mig långt ifrån maken...

Jag har inte bestämt mig där än.

*Harkelhost*

Jag har fastnat totalt på Google Maps. Det är som att vara fönstertittare light eller nåt.

Jag har kollat runt lite i New Orleans... *Knock-knock*

Kikat efter närmsta pantbank på Manhattan.

Slänger ut en bildfråga om vilket område detta kan tänkas vara, i värsta "På Spåret" stil...

Detta blygsamma, lilla ställe.

Jorå...det är Beverly Hills. Kanske inte 90210...men i faggorna i alla fall.

Här kan man kanske börja undra om jag verkligen inte har nåt vettigare att göra. Men näe...det har jag faktiskt inte.   

...det är ett nytt inlägg.

Jag har gått på dator detox i 1 veckas tid. Har under den tiden endast strösurfat på luren o därifrån går det inte att blogga. Bloggplatsen suger...pengar för sånt.

För att hålla mina läsare uppdaterade så kommer dock här en sammanfattning för min vecka utan bloggande;

Måndag: Skottade snö.

Tisdag: Skottade snö.

Onsdag: Skottade snö.

Torsdag: Skottade snö.

Det kom en absurd mängd med snö förra veckan. (Om nu någon mot all förmodan missade det.)

Men hey! Beach 2010 känns inte alls lika mycket utopi som förut.

Jo!

Förra helgen så var jag, min mamma o en vän o kollade när en annan vän tränade dressyr.

Man kan ju lätt tro att (vi) dressyrtanter kräver uppvärmt ridhus, krattad manege o strassbeströdd box för att överhuvudtaget utöva vår sport med de 4-benta juvelerna.

No...no...Hell no!!

Min vän tränade dressyr i oisolerat ridhus á la -17 grader. Respect på den.

Imponerande på ett "jag är uppfödd på diesel o taggtråd" kind of way.

Nu i helgen så unnade maken o jag oss en kväll på tu man hand. Barnen var hos min mor o far medans vi;

- Åt middag på grekisk restaurang.

Tre ord:...OH...MY...GOD!!!

Vi beställde båda Husets Mixgrill. Det var grillad kycklingfilé, fläskfilé, oxfilé o kryddigt nötfärsspett med klyftpotatis, ris o sen 4 olika såser. (Här vattnas det i munnen bara jag tänker på det.)

Det var så otroligt gott o dessutom var det sååå mycket mat. Jag var proppmätt efter att ha ätit upp hälften. Sen tryckte jag i mig lite till o där övergick mättnadskänslan i lätt illamående, men det hör ju änna till för oss som får bulimi tendenser när det vankas särdeles god mat...

- Var på bio o såg Avatar

Loved it!

Otroligt vacker film o även om symboliken var väldigt in your face o inte alls sådär så att man ens behövde tänka till så tyckte jag att den var underbar.

Jag satt dessutom o var höjdrädd halva filmen för att specialeffekterna var helt otroliga.

Idag har jag varit o gjort synundersökning för linserna. Det var ett tag sen jag:

1. Var hos optikern.

2. Kunde läsa vägskyltar på önskvärt avstånd.

Efter fullgjord undersökning där det konstaterades att jag är blind as bat så undrar jag vart gränsen för synskadad går.

Jag har nämligen -5.25 o det måste väl vara på gränsen.

Avrundar med übergullig son anekdot.

Min mamma har opererat ena benet som hon då har bandagerat. Sonen som vid detta tillfälle ville ha med mormor in i vardagsrummet, tar hennes hand o säger omtänksamt;

- Kom mojmoj. Gå försiktigt så att du inte tappar lilltuta...

(Lilltuta är lilltån i en ramsa om tårna som vi brukar dra.)