Igår var jag som sagt solo då maken var på arbets-partaj.

Att vara själv med 2 kidz är allt som oftast inga problem. Den enda gången det kan köra ihop sig är när måltiderna råkar sammanfalla.

Igår höll jag som bäst på att göra välling till sonen som var trött, tjurig o vällingsugen.

Precis när jag är klar med vällingen så ger dottern skri....Hungrig.....NU!!!!

Jag ammar henne fortfarande o det där med amningen sker "slentrianmässigt" efter andra barnet kan jag säga.

Jag stressar in i vardagsrummet (där dottern befinner sig) o på vägen dit ålar jag ur armen ur tröjan. (Man är ju effektiv under tidspress va.)

Jag mindes dock inte vilken sida hon ammade på sist o känner därför efter vilken boob som är störst.

(Boobsen har förpassats från att vara ens privata egendom till påfyllbara tetrapak ungefär.)

Nu till kruxet i denna kråksång...

För när jag står där i vardagsrummet, med halvt uppdragen tröja o nävarna runt mina egna boobisar, så råkar jag i förbifarten uppmärksamma det faktum att jag står mitt framför fönstret.

Trafiken på vägen som går precis utanför våran lilla tomt är inte på något sätt tät. Men just då...där o då...så har givetvis en granne med hund stannat.

Våra ögon möts, (hans lätt uppspärrade) jag motstår min reflex att kasta mig ner på golvet (hur pinsamt hade inte det varit) o höjer istället min hand till en tveksam vinkning.

Uppbådar all min kraft för att låtsas vara sådär lagomt nonchalant o liksom;

- Nämen hej...haha...ja, här står jag o klämmer mig själv på brösten.

I verkligheten så ville jag bara dö en smula.

Jag har fött 2 barn ganska tätt.

Kroppen är med andra ord icke längre vad den var.

Jag hade garanterat inte vunnit fitness-SM innan heller, men nu är den liksom ett monument över vad den har varit med om.

Ibland får man ju försöka se saker o ting från den ljusa sidan. Därför kan jag nämna att;

* Om jag mot förmodan skulle befinna mig på stranden iförd bikini, så skulle det inte vara nån katastrof om jag fått demens o glömt underdelen.

Framifrån så syns den i vilket fall som helst inte under hängmagen.

* Rullar man ihop färdigammade boobs i en skaplig push-up, så kan nog ögat luras till att tro att man i alla fall drar C-kupa.

* Med lite "fylligare" former kan jag sitta mig igenom vilket 3-timmars möte som helst utan att få träsmak.

Inte heller behöver vi 24 grader inomhus för att jag inte ska frysa. 

Med det sagt så kan jag kolla på film o äta smågodis helt utan dåligt samvete ikväll. Jag är solo då maken ska förlusta sig med arbets-partaj.

För några dagar sedan råkade vi köra över en mus på väg till svärfar.

Igår morse hittade jag musskit på en tröja i garderoben.

Tro inget annat, än att jag uppfattade den subtila krigsförklaringen.

Om någon sett flygande grisar eller om helvetet har frusit över så kan det faktiskt stämma.

Försäkringskassan skötte sitt jobb denna månad.

/ Chockad

Igår var det nallens dag på sonens dagis. Han, som inte är det minsta intresserad av kramisar, fick jag mer eller mindre tvinga på en nallebjörn.

När vi stod där i kapprummet på dagis så tittade jag mig omkring. I alla barnens hyllor stod det kramdjur av varierande sort. Älskade o nötta nallar, delfiner o hundar.

Efter inspektionen kände jag att jag, med största sannolikhet kunde peka ut dom barn som blivit lämnade av papporna just den dagen.

I ett fåtal hyllor stod det nämligen sprätt nya nallar i storleksordningen 1-1,5 m.

Förhastad slutsats?

I think not.

Jag;

- Du...kan vi inte åka in till IKEA nån dag?

Maken;

- Vad är det du ska ha då?

Jag;

- Nää...jag ska väl inte ha nåt särskilt. Jag vill bara kolla runt lite.

Maken;

- Men...jag fattar inte. Varför åka till IKEA utan att ha intentionen att köpa nåt? Vad är det för fruntimmers-fenomen egentligen?

Jag;

- Jaa du, jag vet inte. Kanske samma fenomen som gör att du slår dig ner i soffan framför TV´n, utan att det är nåt speciellt du ska se...du vill bara bläddra runt bland kanalerna?

Wait for it................wait for it.............

TOUCHÉ!!!

/ Nöjd

Jag brukar titta på Sveriges fulaste hem med Simon o Thomas.

Anledningen till det är att jag älskar den engelsmannen! (Skulle man kunna boka en egen liten inredningsdesigner/husbög så paxar jag honom.)

För några avsnitt sedan så fick han en stöt av ett elstängsel.

Igår blev han zappad när han svabbade med trasa över ledningar till ett vägguttag. Glajjerna flög, håret vispade runt o han utstötte ett gällt skrik.

Jag skrattade så jag grät...

I´m going straight to hell...men det var det värt...lätt.

Jag gillar det faktum att man kan få nånting, som är ganska alldagligt, att låta mycket bättre o nästan litte fancy bara med ett annat namn.

Det tänker jag applicera på mig själv.

Jag är därför inte en småbarnsmorsa med taskig klädstil o ett slitet yttre...

Nä, nä...Jag är shabby chic.