Märkligt det där hur man påverkas av musik.

På väg hem hörde jag en låt på radion som, på nåt konstigt vis, tog mig tillbaks till sommaren -98 då jag var ynka 23 år. Livet lekte (vill jag bestämt minnas i nåt sorts rosa skimmer) o tillvaron var i det närmsta bekymmerslös.

Man brände glatt varenda krona man hade kvar, efter att räkningarna var betalda, på hästgrejer/ ridkläder/ träningar...Förutsatt att man hade tillräckligt kvar att partaja för vill säga. (Mat var sekundärt och = nudlar o snabbmakaroner med ketchup alt. Aromat-krydda. Om inte mamma förbarmade sig förstås.)

Man hängde med kompisar som var precis lika singel som man själv o gjorde spontan road trips till västkusten när andan föll på.

Längtar jag tillbaka? Hell no!

Men det känns ändå bra att ha gjort allt det där o nu, 12 år senare, titta i backspegeln med nåt sorts ömt vemod över svunna tider.

Anyhow...bra låt var det i alla fall. På ett dragspelsmärkligt sätt.

I min strävan efter att framföra bil på säkrast möjliga sätt så är det några saker som är bannlysta under färd;

* Paparazzi med Lady GaGa

* Gloria med Mando Diao

* Heart in a cage med The Strokes

Nu lägger vi även till en viss reklamkampanj till den listan;

Får.Inte.Kolla

Får.Inte.Kolla

Får.Inte.Kolla

Får.Inte.Kolla

Nånstans mellan 2 sjukhusbesök + operationer för dotter, förkylningar med penicillin, magsjuka för alla i familjen utom mig o som slutade i övernattning på sjukhus med sonen så tappade jag tråden här på bloggen.

Lägg även till lödutbildning o ångest inför uppsägningar på jobbet till ovanstående så tycker jag själv att jag är ganska ursäktad.

Kan även tillägga att jag såhär i efterhand har fått magkatarr men när jag ser familje eventen uppspaltat här ovanför så förstår jag faktiskt varför.

(Efter påringning av Försäkringskassan så svär jag dessutom på att jag hörde magsyran fräsa utifrån.)

Nu börjar saker o ting att rätta till sig (knock on wood) så nu hoppas jag på att kunna genomföra ett mycket försenat 1-års kalas i dagarna.

Vore även skoj att hålla bloggandet vid liv.

(Kudos till den lilla, men ack så trogna, läsarskara som hoppfullt kikat in här varje dag.)

Så.

Nu vet ni att jag lever.