Idag, när jag skulle visa mamma annonsen på den intressanta pållen så var den borttagen. (Annonsen alltså. :D )

Jag antar att det betyder att den redan är såld...Boo-hoo.

Men...tänker i alla fall slänga iväg ett mail o tala om att jag är intresserad. Uppgjorda affärer behöver ju inte nödvändigtvis gå i lås fullt ut liksom.

Så...tyvärr Suss. Inget sällskap i stallet än på ett tag.

Å andra sidan så betyder ju detta att jag betalar räkningarna denna månad med något mindre ångest än om jag varit nybliven hästägare.

Se där ja! Inget ont som inte har nåt gott med sig...eller nåt.

Jag har ju hållt på att kolla runt lite efter föl för att försöka lära mig, så gott det går, att kunna skilja agnarna från vetet den dagen det blir dags att göra slag i saken.

(Bebbe-häst skulle passa mig bäst vid den här tidpunkten med småbarn.)

Vad händer då?

Jomen då hittar man den där hästen som fastnar i hjärnan;

ingen wow-gång men rör sig trevligt o taktmässigt, väldigt snygg att titta på o framförallt som har "det där".

Glimten i ögat o en räv bakom varje öra (jag anar trubbel lång väg...ett redhead dessutom :D ) o till ett vettigt pris.

Vad är då problemet? kanske någon undrar...

Han är 4 år o dessutom inte inriden. (Därav det vettiga priset får man förmoda.)

Jag vet inte hur många gånger jag har kollat på det där Youtube-klippet, så på någon nivå har det ju klickat.

Ska jag ringa?

Bara för skojs skull alltså...(who am I kidding? Inte maken i alla fall.)

Det tror jag bestämt att jag får göra. Är han såld så kan jag ju släppa det o gå vidare. Är han inte såld så får jag kanske ändå gå vidare...men då med destination banken. :D

Nu till dagens stoooora WOW!

På väg hem från dagis. Jag kör väldigt långsamt; dels för den obscena mängden snö som fallit under dagen o dels för att sonen o jag har pratsession i bilen.

Efter en skarp kurva så har de huggit ur skogen på vänster sidan av vägen o där ser jag något röra sig i ögonvrån.

Jag tittar närmre o hinner fundera;

Är det en räv? En hund? Eller vad?

Jag stannar bilen...o upp på vägen hoppar det ett stort lodjur.

Cirka 5 meter framför bilen tar det, i sakta mak, ett par galoppsprång o försvinner över i skogen på andra sidan.

Damn! Det närmsta en religiös upplevelse man kan komma.

Jag har varit alldeles salig över det resten av dagen.

Hela synen med alla snötyngda granar runtomkring, snöflingor i storleksordningen lovika vantar som singlade ner osså det vackra, vackra o smidiga kattdjuret som dök upp i bilden bara så där.

Jösses!!

Efter att ha sett vargar för inte så länge sedan o nu lodjur då, så är det väl bara björn kvar att uppleva. Sen kan man checka av "att se" listan.

Förra året så syntes det till en björn häromkring så det torde inte vara nån omöjlighet.

Bara att hoppas att det blir en vy på håll i såna fall o inte "Ooops...jag störde visst i vintervilan" eller "Ooops...Jasså, hade du din unge på andra sidan om mig, MammaBjörn."

Nähä...dags  att lämna över datorn till maken som har köpt ny gadget till datorn/TV´n.

Han är hetare än en hankatt i mars när det gäller såna där grejjer.

...först låg vårt internet nere. (Fasansfull upplevelse.)

Sen skulle maken "bara" rensa hårddisken o lägga in allt på nytt.

Han fnös föraktfullt när svågern sa att det skulle ta ca 5 timmar.

Nu, 3 dagar senare, så är fortfarande inte alla hästar inne på burken så att säga.

Men hey, jag ska inte dissa honom för det. Hans idoga arbete har lett till att datorn numera arbetar i raketfart. Swisch-swosch!!

Annars då?

Nja...dagarna tenderar att flyta ihop lite sådär när man är hemma.

Det är inga världsomvälvande grejjer att rapportera om härifrån direkt.

Idag var dotter, mamma o jag ute i stallet o fikade med tjejerna. Drog ner dem båda på min dekadenta nivå med kletiga o smarriga baguetter. Yum-mie.

Förvirrande känsla att vara där ute ibland alltså. Jag är ju inte där alltför ofta så nånstans dyker tanken upp att det bara är att gå upp i andra stallet o hälsa på pållen...

Helt sjukt.

Satt precis här innan o kollade efter nya Shepherd tofflor på nätet.

Jag köpte mina nuvarande i en affär på ett större köpcentrum för runt 600 spänn. Svindyrt - svar ja, men det opponerade sig inte maken mot då jag vid köptillfället var höggravid med hans dotter. (Oslagbart argument det där.)

Nu när jag har slitit ut mina bästa vänner så hittar jag likadana på nätet för HÄLFTEN av den summan. WTF???

Jag känner mig rånad.

OK om det är flashiga hästgrejer. Då finns inte ordet "rånad" i vokabulären. Men när det gäller andra saker...Jösses, va jag grämer mig.

Utan mina Shepherd tofflor känner jag mig...naken...bar...exposed.

Sen ska jag tipsa om en sak.

I vår stad så finns det en affär tillhörande en större elektronikkedja.

Makens arbetskamrat skulle köpa en liten DVD-spelare o gick in o kollade pris direkt i affär. Den kostade där 599 kronor...

Han gick hem o kollade på nätet för att jämföra priser. Då hittade han på samma kedjas hemsida, samma DVD-spelare för 299 kronor.

Wow, tänkte han o skulle beställa den.

Sagt o gjort...han klickade sig fram o kom till en flik där han kunde välja om han ville lösa ut den på posten eller hämta den själv i affären.

Det gick ju självklart snabbare att hämta ut den i affären så han valde ju det alternativet.

Dagen efter åkte han till affären o plockade DVD-spelaren från hyllan (som enligt skyltningen då kostade 599 kronor), gick till kassan o uppgav att han beställt via hemsidan o betalade 299 kronor.

Fantastiskt.

Jag är tillbaka!

Vi har inte haft internet på några dagar, därav förklaringen till min frånvaro. Jag är tydligen mer beroende av nätet än jag trodde...vill inte ens tänka på kommande mobilräkning. *Gulp*

Under tiden som jag har varit borta så har jag blivit 1 år äldre.

Medelålders - check.

Idag blir det av den anledningen lite kalas o av samma anledning har jag pysslat med smörgåstårtor på morronkvisten.

Hur engelsmän kan vara överviktiga är beyond me. Stekt bacon i ottan fick inte min mage att tigga mat. Tvärtom.

Sonen, som ju endast är 2 (t-v-å) år får mig verkligen att tappa hakan ibland. (Både pga bra o dåliga saker. :D )

Han pratar jättebra för sin ålder o har ett stort ordförråd...Men ibland kommer det såna där saker som...tjaaa...inte borde komma från en 2-åring.

Häromdagen så plockade han med den smutsiga disken som stod i diskmaskinen. Jag säger till honom att låta disken vara o han frågar:

- Men varför då?

- Jo, disken ska tvättas o är jättesmutsig. Du blir så kletig om du tar på den.

Han funderar en kort stund o säger sen:

- Åh...vilket bra argument!

Förstå hur snopen jag blev.   

När han var mindre så var han relativt sen med att sitta själv, rulla runt o gå...o nu fattar man varför. All verksamhet gick åt till att hitta svadan.

Nu till ett pinsamt ärligt erkännande...

Jag vet inte om det är nån sorts tidig 40-års kris som ligger bakom det här men jag har fastnat för nåt tyskt "pojkband". Det enda som får mig att gå ur det här med hedern i behåll är väl att de kör 50-tals vibe då.

En era som jag gillar.

Jag gillar hela "shoo-ap, shoo-ap" konceptet med James Dean-frillorna, kläderna o det är nästan så att jag klipper kort, kort lugg o lockar den inåt.

Nästan alltså...För ror man inte hem pinup-looken för övrigt så gör man nog bäst i att låta bli.

Om man kollar på videon så behöver man inte direkt googla för att se vart den spelades in.

I give you:

Exhibit A

Exhibit B

Ja må ha fördomar...men här associerar jag ofrivilligt till Bayern, Tyrolerhatt, Rammstein etc. 

Herr Ober...Eis bitte!!

Dottern har haft tjall på magen i några dagar. Av den anledningen testade vi att ge henne katrinplommonpuré igår.

Idag märkte jag av effekten.

Jag ska inte gå in på några osmakliga detaljer men 50 minuter innan avfärd till dagis så var det bara att dra fram badbaljan. 30 minuter innan avfärd till dagis så var det bara att hoppa in i duschen själv.

Där emellan så multitaskade jag på OS-nivå.

Att hålla sonen ifrån en balja fylld med vatten o samtidigt grejja med dotera var inte helt enkelt.

Sonen har fått nya skridskor som vi provade nu på eftermiddan. Han blev bara alltför nöjd med dem o förstod inte alls varför man inte kan dra fram på skrillor överallt i huset.

Han är svintrött o tjurig så jag skulle bli väldigt förvånad om han orkar distansen ut. (Han brukar alltid gå o lägga sig runt 19-snåret.)

Pga herrns sköna mood swings så ifrågasatte jag inte ens det här;

Blöja på huvudet när man äter var tydligen en nödvändighet just idag.

Well...för att citera en hamburgerkedja så är det ju faktiskt ingen big deal.

Sonen hade nog inte så fel i morse när han sa;

- Du är så cool, mamma.   

Mindre rätt hade han förut när han dök upp med sin kamera, låtsades att han skulle ta ett kort o skrek;

- CHIPS!!!

Dagen har även innefattat näradödenupplevelse/road rage då jag blev omkörd i en kurva...i snömodd...o tät trafik.

Just det ja...det var då sonen lärde sig ett par nya svordomar.

Jag tänker inte ens ha dåligt samvete för det.

När man är övertygad om att man ska dö är man fan ursäktad.

Det har varit näst intill datorfritt i helgen. Därav min frånvaro på bloggen...om det är nån som undrar alltså.  

Vi har börjat att kolla på säsong 2 av Dexter. Jag begriper verkligen inte hur jag har kunnat missa den serien. (Jag brukar ha stenkoll...det kan maken vittna om.)

Helt briljant serie med magiska dialoger o oväntade vändningar.

Rekommenderas.

Jag blev inspirerad av en vän som skrev ett inlägg om sina favoritbloggar. Så jag tänkte göra detsamma.

Förutom vänners bloggar så besöker jag dagligen dessa:

Bambi

En ganska gullig o hemtrevlig blogg med täta uppdateringar.

Bambi bloggar om livet som mamma (som väntar barn igen), genus, Odd Molly o annat smått o gott.

Anna Kaagaard Kristensen

En tjej med starka åsikter o träffsäker penna. Jag håller inte alltid med...men jag tänker alltid till.

Heja Abbe

Här skriver Abbes pappa, med värme, om vardagen med Abbe o storebrorsan.

Heja Abbe är min favoritblogg.

Att vara Charlie Schulmans pappa

Detta är Alex Schulmans blogg. Jag gillar verkligen sättet han skriver på...o när han skriver om Charlie får han mig väldigt ofta att skratta igenkännande.

Det här är några av de bloggar jag följer. Jag hoppas att ni gillar nån av dem!

Sonen har varit hemma från dagis idag ( han går bara på dagis mån-ons), därav noll tid framför datorn. Men väl en power nap på soffan med hela familjen minus make. Det är slitsamt att vara SYTYCD-fan ibland...

Har suttit o kollat på massor av hästannonser o jag kan inte låta bli att haka upp mig på ett par saker;

- Varför lägga ut en bild i annonsen som INTE är på hästen som ska säljas?

- Varför skriva "ej till ovan ryttare" o sen lägga ut en film där ryttaren, inget illa ment, behärskar gångarterna på sin höjd. Vad menar man med nybörjare då tro?

Sen stör jag mig fruktansvärt mycket på uttrycket "stöpt till att gå i form"...men anledningen till det är en helt annan historia.

Aja...många fina hästar finns det därute i alla fall. Helt klart.

Jag, som inte är så kräsen, skulle definitivt nöja mig med en sån här:

Avrundar med "bäst idag":

- Mammas operation gick bra. Jag är inget fan av sjukhus. Att mina nära o kära befinner sig där, oavsett anledning, ger mig en klump i magen.

- Samkväm med vänner. Vänskap ska man vårda ömt.

- Godispåsen som maken hade med sig hem...Hade det inte varit för det faktum att jag bett honom att köpa med så hade det tagit sig in på Topp 10 mest minnesvärda överraskningar...ever.

Ja, jag är extremt godissugen just idag.

Hahaha...In your face Bloggplatsen! Äntligen lönade det sig att spara inlägget i word innan.

"Plötsligt händer det." Sweet.

Maken brukar tracka mig för min, i hans ögon, dåliga humor...

Sen kom han hem en dag o berättade om när han drev med Mike, engelsmannen på sitt jobb.

Maken:

- Mike, du som är engelsman...Säger man a ananas eller an ananas?

Mike:

- Jaa...det blir väl an ananas.

Maken:

- Jaha. Det heter inte a pineapple då?

Sen skrattade han åt sitt eget skämt så att tårarna rann...

Öhh...Kasta sten i glashus?