Julaftonsmorgon är överstökad sedan länge. Fyllda julstrumpor, courtesy of Tomten såklart, höll sonen sysselsatt en liten, liten stund i ottan.

Enda gången på året det är ok att börja dagen med en sockerchock.

Därefter har det intagits risgrynsgröt till frukost...oxå enda gången på året kan tilläggas. Mäktig mat men då står man sig oxå till julmaten nån gång runt 16.30-snåret

Julafton firas hemma hos lilla mor o far. Till skillnad från förra året *phew* så blir det en mer intim tillställning i år. Just the way I like it.

Efter alla traumatiska julaftnar där man som barn tvingades vänta på julklapparna ända tills efter att julmaten var äten...o all disk var klar...o all torkning av disk var klar, så har vi själva infört en tjuvstart på julklappsöppningen till våra barn.

Sonen var mycket nöjd med;

Glassen ligger i stekpannan o bananerna på plattan...så nu kör vi! 

Ha en riktigt GOD JUL alla vänner, kända som okända.

Hoppas att den blir precis som ni har tänkt er.

Jag har tjockt hår. Hår som känns torrt o sprött i topparna o som ser risigt ut efter tvätt. Det blev inte bättre av att jag slingat håret heller ska jag tillägga, rena katastrofen.

Jag har provat diverse svindyra fuktighetsgivande produkter á la salong, utan nåt bra resultat. Håret kändes "kletigt" o plånboken var inte heller nöjd.

Som av en slump råkade jag hitta ett frisörtips på nätet.

Ett tips som jag provade...hur knäppt det än lät.

O som funkade!!!

Vad jag provade??

Ehrm...detta;

Håret blev verkligen silkeslent. Inga tovor alls o det kändes naturellt när det hade torkat. (Jag tog en klick *haha* o kramade in i handdukstorkat hår.)

Inte var det pinsamt att köpa heller. (Jag skickade maken...som dock protesterade, för det gav ett skapligt utslag på hans homofob radar.)

Men jag måste nog känna efter en extra gång hur jag ställer mig till att ha glidmedel i håret...egentligen.

Maken drog iväg hemifrån förut, utan att knysta ett ord om vad han skulle göra. "Det var hemligt"" påstod han.

På hemväg ringer han o säger att jag måste lova att inte bli arg när han kommer hem...

Mina tankar gick nåt åt det här hållet;

1. Det kan man aldrig lova...*Moahaha*

2. Här gäller det att väga för- o nackdelar mot varandra. Hoppas att jag inte blir arg utan mer kan ge sken åt att va lite lagom sur, för att i framtiden ha ett frikort för spontana infall som kan tänkas dyka upp i mitt huvud.

Tydligen så behövdes sonens julklappar kompletteras.

Med en julklapp som han bara kan använda när den står uppställd o inte låter.

( Än så länge, poängterade maken noga.)

Men tänk så glad maken sonen ska bli på julafton!

Vojne, vojne...

Bildkälla

Hela familjen tog en långpromenad idag.

På vägen hem gjorde sonen o jag vår vanliga avstickare från den lilla skogsvägen o rakt in i skogen. Maken som drog vagnen med sovande dotter i stannade kvar i gläntan o väntade på oss.

När vi gått en bit in så slås jag av den kompakta tystnaden som blir då världen ljudisolerats med snö.

Det är gnistrande klart, lätta snöflingor singlar ner o det är nästan outhärdligt vackert. (Det var inte många mil från att jag ställde mig o sjöng nationalsången där o då.)

Sonen leker...klättrar över nedfallna träd...slänger sig på marken bara för att rulla runt i snön.

Min blick vandrar längre in bland träden...o långt, långt borta i den täta skogen så ser jag någonting röra sig.

Jag tittar o tittar...o efter några sekunder kan jag urskilja det som fångat min uppmärksamhet.

2 stycken vargar på led travar bort ifrån oss.

Givetvis har dom uppfattat vår närvaro o blivit skrämda.

Jag känner hur jag får gåshud o det är inte av rädsla på något sätt o vis.

Det är av högtidsstunden att ha fått ynnesten att se några av våra vackra rovdjur.

Halleluja.

Crappy kamera gör inte naturen rättvisa. Långt därifrån.

Djur är fantastiska o underbara. Så underbara att det smärtar alldeles för mycket den dag dom inte finns i ens liv längre.

Häromdagen letade jag efter ett kvitto i "vuxenpoängs pärmen". Den pärmen som kvitton, garantier o andra viktiga papper sätts in i för att bespara dementsinnet onödigt letande.

I den pärmen sitter även journal o sluträkning från då jag hade min häst på hästkliniken i Skara, sommaren -07.

Han gick bort då. Tragiskt, oväntat o alldeles för tidigt.

När jag än råkar på dessa papper så kan jag inte, hur gärna jag än vill, låta bli att läsa.

Jag vet inte om det är för att plåga mig själv på nåt vis men jag läser journalen dag för dag. Om hur han bara blir sämre o varje gång jag kommer till slutet så möts jag ju oundvikligen av samma text;

"Avlivad med avlivningsvätska efter kontakt med ägaren."

O varje gång så gråter jag...o minns hur fruktansvärt det var o hur maktlös jag kände mig.

En del som läser detta kanske tänker att det är ju länge sen nu...get over it liksom.

En del av mig tänker ungefär samma sak. Eller...jag vet ju att jag inte kommer att komma över det.

Men jag undrar definitivt när det kommer att sluta göra så förbannat ont.

Jo, jag vet att jag tjatar om Twilight...on and on and on.

Men!

Det är ett par ruskigt bra låtar på soundtracket till New Moon.

Band of Skulls...."Friends"

Ruskigt bra att städa till. *Tipsar*   

Jag brukar kolla på Gränsbevakarna USA på femman.

I programmet som visades i torsdags så utrymdes en hel flygplats då man upptäckte en väska som lät konstigt.

Sirener ljöd, folk skuffades ut, med eller utan sitt bagage. Personalen sprang som virriga höns fram o tillbaka.

Till slut lyckades man hitta väskan med det mystiska ljudets ägare.

In kommer en man i rullstol...bekräftar att det är hans väska...o börjar långsamt att öppna den.

Personalen backar ett par steg, redo till en snabb reträtt från en potentiell bomb??

Man hör när dom drar efter andan när väskan öppnas...

..................................................

Mannen sticker ner armen i väskan o drar fram en gigantisk vibrator i on-läge.

Om man bortser från den oväntade utvecklingen så måste man ju ändå fråga sig om det går att hitta en mer genant händelse?

Jag menar; utrymd flygplats, hysteri, TV-team o sen tvingas skylta med sitt privatliv.

Det får ju händelsen när jag fastnade i kontrollen på Arlanda, killen som var med mig skämtade om mina bomber o jag blev hotad med fullständig kroppsvisitering "för sånt skämtar man inte om" som...som...ingenting.

...dödssynder har jag klarat av idag. Än så länge. Dagen är ju inte slut ännu.

Jag började dagen med lättja.

Tack vare att maken klev upp med morronpigga kidz så klev icke jag ur bingen förrän 10.00 (Nej, det är ingen felskrivning från min sida.)

Med den totalt obscena sovmorgonen har jag oxå nackspärr efter att ha kramat kudden på tok för länge o där bevisades tesen att synden straffar sig själv. Omedelbart.

Frosseri kan jag oxå checka av på listan.

Tex Mex gratäng till middag fick mig helt att spåra ur. Dock var det inte tillräckligt för att få mig att avstå från desserten. Chokladfondant med ett splash av grädde on the side...

2 ord; YUM-MIE!

Bildkälla

Inte precis min chokladfondant på bilden, då jag inte hade en tanke på att ta fram kameran när jag vädrade rinnig chokladgegga i mitt kök.

För att fortsätta mitt inslagna spår så har dagen fortsatt i lättjans tecken. Inte mycket att rapportera härifrån alltså.

Om ni inte råkar vara intresserade av att höra att jag bäddat sängen, fyllt på fågelfröautomaten, lagat mat o har en maskin tvätt in the making.

O att jag dessutom inte har en tanke på att göra så väldans mycket mer idag.

Nej, jag trodde väl inte det.